Laddar...
logo_kontur.gif
Galleriet

Det var trångt mellan montrarna på mässan Det Goda Köket i Älvsjö fredagen den 7 november. Här är några av dem som var där.
Redaktion

Åke Lindberg
(ansvarig utgivare)
Mobil: +46 708 99 27 12
akeyoungrascal@gmail.com

Dan Jörgenson
Mobil: +46 708 99 27 10

Om oss


Att få sparken är ingen katastrof! 2008-05-15 10:13:23

Reportern på Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra som begärde och fick ersättning till semesterresan under förevändning att hon skulle skriva en artikel gjorde naturligtvis ett grovt fel.

Både ur ett journalistiskt och personligt perspektiv.

Men frågan är ändå om inte straffet – sparkad med en veckas varsel – är oproportionerligt hårt. Borde det inte ha räckt med en kraftig varning? Vi talar här trots allt om en medelålders kvinna med barn att försörja, som jobbat många år på en tidning med låg status. Inte ens hon själv torde se sig som särskilt attraktiv på marknaden.

Det hävdas också från reporterns fackliga ombud att uppsägningen saknar saklig grund; chefredaktören Susanna Skarrie ska ha tagit incidenten som intäkt för att göra sig av med en i hennes ögon besvärlig medarbetare.

För den sparkade reportern kan uppsägningen te sig som en katastrof men jag vill ändå erbjuda tröst.

Mycket talar för att en spark i baken, som innebär att man tvingas ta sig själv i kragen, är bra för de allra flesta. Yrkesmässigt och på ett personligt plan.

Jag vet eftersom jag kan ståta med att ha varit med om det själv. Inte bara en gång. Utan vid fyra tillfällen. Två gånger har jag friställts på grund av att de tidningar jag då jobbade på lades ner; två gånger har jag fått sparken.

Första gången jag sparkades jobbade jag på reklamtidningen Resumé. En ny chefredaktör vid namn Bo Hedin hade efter ett halvårslångt sökande tillsatts som ersättare för den karismatiske Peppe Engberg , som hade lockats att ta steget över till reklambyråbranschen.

Lågmälde Hedin visade sig snabbt vara fel person på fel plats vid fel tidpunkt. Inte nog med att han i skuggan av herr Engberg framstod som ännu färglösare än vad han var; han saknade dessutom all kunskap om reklam, vilket kanske inte var så passande på en tidning som Resumé.

Jag sågs som en ifrågasättande bråkstake och för att Hedin skulle få någorlunda kontroll på verksamheten och någorlunda respekt från de övriga medarbetarna var det viktigt att jag förpassades ut i kylan. Motivet för att sparka mig var att jag drev en verksamhet vid sidan, något jag hade gjort i flera år vid det laget med ledningens goda minne. Avveckla Young Rascal eller dig själv som medarbetare på tidningen löd alternativen.

Direktörerna på Bonniers har för vana att stödja sina chefredaktörer så för mig, som aldrig haft en tanke på att upphöra med mitt förläggande av böcker, återstod därför bara att ta mitt pick och pack och gå.

Men jag gick inte lottlös. Bonniers fick hosta upp en dryg årslön i ersättning vilket var mitt andra avgångsvederlag från det stora förlaget. Och efter att min karenstid på ett år var över kunde jag börja på tidningen Vision, Resumés konkurrent.

Andra gången jag sparkades upprepades mönstret från Resumé. Jag hade anställts som redaktionschef på Innerstadspress, som ger ut gratistidningar på de fyra malmarna i Stockholm. Jag kom till ett företag där folk hade fått sparken i parti och minut och där redaktionen var den mest kuvade jag någonsin stött på.

Östermalmsnytt och dess systertidningar hade några år tidigare tagits över av ett Uppsala-företag som sysslar med direktreklam. Köpet sågs som ett sätt att få tillgång till en distributionskanal till innerstans brevlådor. Någon publicistisk erfarenhet av tidningar hade man inte.

Och vd:n för Innerstadspress, en trallgök vid namn Peter Rydås , som anställde mig, hade inte heller han någon tidigare erfarenhet av media. Han hade sålt vatten och läsk under många år hos Pripps och drog av den erfarenheten slutsatsen att han visste hur ”företag skulle skötas”. Ett mantra han inte var sen att slå i huvudet på den som undrade vad han sysslade med dagarna i ända, isolerad som han var inne på sitt rum.

Han och jag var oense om inriktningen på tidningarna. Han efterlyste mer av lättviktigt gods, det han kallade ”Robinson”. Jag förklarade att det var helt fel väg att gå, istället skulle vi satsa på att höja kvaliteten på artiklarna. Så blev det också och resultaten lät inte vänta på sig.

Varken förr eller senare har de här tidningarna varit så ofta citerade i morgon- och kvällspress och kollegor jag känner på de tidningarna underströk att dessa gratistidningar nu alltid lästes med stort intresse på redaktionerna. Även antalet annonser gick upp kraftigt, vilket fick till följd att underskottet i rörelsedriften minskade.

Problemet var Rydås, som var i stort behov av en nickedocka till chefredaktör. Efter att ha sparkat den mångårige chefredaktören Figge Falk , vars far hade startat Östermalmsnytt, tillsatte han en journalist som tidigare hade jobbat på Aftonbladet – vilket också Bo Hedin hade gjort innan han kom till Resumé – som chefredaktör. Men Ulf Wallin , en trevlig men kanske inte så dynamisk kille, orkade inte med jobbet och efter ett halvår gick han över till en PR-byrå via en kort sejour på SvD.

Nu var goda råd dyra för Rydås, som först efter flera månader och med hjälp av dyrbara konsulter fick napp i sin desperata jakt på en ”puppet-in-the-string”. En anonym reporter, Christina Vallgren , som blivit degraderad från jobbet som debattredaktör på Aftonbladet hade hört talas om att jobbet som chefredaktör på Innerstadspress var ledigt. Hon tog därför kontakt. Trots att hon saknade arbetsledande erfarenhet såg ”företagsbyggaren” Rydås i henne ett ämne till chef.

Christina skulle bekostas en ledarskapsutbildning för tiotusentals kronor, vilket sannerligen behövdes. Dessutom ville hon bilda sitt ”eget lag” vilket innebar att hon ställde krav på att jag skulle bort.

Den här gången skyllde Peter Rydås på att det rådde överflödighet på redaktionen. Medarbetarna var chockade om än inte förvånade. De som vågade protesterade. Flera hade ett halvår efter att jag slutade sagt upp sig, ett par för att byta fasta jobb mot vikariat. (Det visade sig också, vilket kanske inte förvånar någon, att den nya chefredaktören efter bara något år och fullgjord utbildning lämnade skeppet.)

Inte heller den här gången gick jag lottlös. Med hjälp av advokat och en första seger i tingsrätten tvingade jag företaget att öppna plånboken i en förlikning.

Och jag slapp sätta min fot mer i de lokaler på Vallhallavägen där det tidigare huserat en klinik för psykiskt sjuka vilket de gallerförsedda fönstren vittnade om. Kanhända satt det i väggarna, kanhända bidrog det till den absurda stämningen på företaget som en tidigare medarbetare döpt om till Defektpress.

Och jag kunde på heltid ägna mig att producera böcker och artiklar på nätet.

Av det här kan man kanske dra ett par slutsatser:

… att man inte nödvändigtvis behöver utgå från att alla tidigare Aftonbladet-anställda är dåliga chefsämnen.

… att få sparken behöver inte vara en katastrof. Tvärtom.

… att jag inte alltid är så följsam som jag ibland önskar jag vore och att jag inte friskriver mig från all skuld i de stormiga relationer jag haft genom åren – i yrket och privat.

Åke Lindberg
ake.youngrascal@gmail.com

Tillbaka till startsidan
3 Kommentarer
14:20, 4 september 2008 Christer M
Ordförande Lindberg, Ernst Åke, du är för kul. Ska vi ta den där middagen nån gång?
16:35, 15 may 2008 Z
Ha ha ha!
16:02, 15 may 2008 Mattias
Som en fläskläpp satt den.




9 frågor till
Johan Jureskog
Irmi Persson;
… ägare till Rolfs Kök på Tegnérgatan i Stockholm och med i Svenska Kocklandslaget.
Läs mer...
Beställ böcker

nd14.JPG

Norwegian Design 2014-15

I boken är 32 av Norges allra bästa designbyråer representerade. Var och en presenteras bland annat med en redaktionellt skriven case study som ger en god bild av hur byråerna bygger mervärde för sina kunder. Dessutom har två av de främsta experterna på området skrivit var sin essä, över flera sidor och rikt illustrerad, om den historiska utvecklingen av norsk grafisk design respektive industridesign. 

Designen är gjord av Creuna Norge.

cover.jpg

Creative Swedish Agencies 2012

 

I den här boken är 27 av Sveriges allra bästa reklam- och designbyråer representerade. Var och en presenteras med ett case, som ger en god bild av hur byråerna bygger mervärde för sina kunder.
Omslagsdesignen är gjord av Happy F&B.

cfr_cover_salmon.jpg

Classy Finnish Restaurants
232 sidor – presenterar i text, på engelska, och i vackra bilder 52 av de allra bästa finska restaurangerna, varav 30 i Helsingfors. Nytt med Classy Finnish Restaurants är att för första gången publicerar vi en bok med två olika omslag. 

Creative Swedish Agencies
Creative Swedish Agencies
I den här boken är 27 av Sveriges allra bästa reklam- och designbyråer representerade. Var och en presenteras med ett case, som ger en god bild av hur byråerna bygger mervärde för sina kunder. Omslagsdesignen är gjord av Dolhem Design.



Classy Norwegian Restaurants   250 sidor - presenterar i text på engelska och i vackra bilder 50 av de allra bästa norska restaurangerna, från Tromsø till Toscana.


Classy Restaurants and Cafés in Stockholm , 275 sidor - presenterar i text och vackra bilder Stockholms bästa restauranger och caféer.


Norwegian Design 08/09 , 240 sidor - presenterar 48 av Norges ledande grafiska och industridesignbyråer samt deras kunder.